Mina ambitioner

En del är uppnådda och en del är kvar...Några vet jag inte om och några har jag lagt ner...Ambition, jag tycker att själva ordet är svårt...Ungefär som jag skulle ha ambitionen att springa fortare, bättre eller elegantare än vad jag någonsin gjort. Tja, den ambitionen kan vi skrinlägga på en gång!

Hm, en bra utbildning har jag och det var en ambition att klara av och göra klar. En ej genomförd ambition jag har kvar är att kanske skriva den där boken. Den där historien som finns i mitt huvud och skulle behöva komma ut som bokstäver på ett papper. Det är svårt, det finns en vånda i skrivandet, en kramp, en kamp om de rätta orden, men den finns i mitt huvud och ambitionen är att om den vill komma på pränt, då häpnar ni!

En ambition jag har är att diskutera tills förståelse kan blomma ut. Gillar inte våld, vill inte förnedra någon genom slag. Vi har alla en gräns för hur nära någon får komma oss och den vill jag respektera och respekteras för. Bara frustrerade människor slåss och det är synd att så många är frustrerade.

Den mest centrala ambitionen är att vara en god människa, lyssna och bjuda in till samtal. Jag tänker i bland på en gammal man som ville ha mitt vatten en varm, solig dag i Tunis. Det var säkert 35 grader och han pekade på mitt vatten. Jag gav det inte till honom...rädsla för en fattig människa? eller för att man inte ska ge något av princip. Historien/myten om att "ge inget då får du personen efter dig" eller "så kommer flera" slog till...Dåligt samvete fick jag...Klart att den gamle mannen kunde fått mitt vatten...Jag hade bara behövt gå in och köpa en ny flaska...Det hade nte varit värre än så för att få känna sig lite god!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0