Ett ögonblick
De starkaste ögonblicken i varje människas liv är förknippade med livsavgörande händelser som antagligen har med liv och död att göra, men det finns naturligtvis många små ögonblick som etsar sig fast i minnet. Här är fyra ögonblick från mitt liv.
Ett ögonblick: Mitt första minne: Mamma kommer upp på morgonen och jag förvånas över att hennes naglar under natten blivit röda! Hur kunde de bli röda?
Ett ögonblick: Jag är i sexårsåldern och kan ännu inte simma. Jag sitter i baksätet i Volvon och det är väldigt varmt. Vi åker på Norges slingriga vägar och stannar till vid en parkering nära en fjord. Svettig och rosig ber jag att få bada för det är lite sand vid kanten av vattnet. Jag går ner och det är grunt, alldeles för grunt för att kunna doppa sig. Jag tar ett steg till och det finns ingen botten! Ingen ser mig och jag får inte fram ett ljud. Sprattlar och når sandkanten med en tå och lyckas sprattla mig in till kanten.
Ett ögonblick: Jag är i tonåren, kanske 14 år. Vi gillade att vara ute i mörkret, jag och mina kompisar. Vi var nere vid det stora inomhuscentrum bredvid skolan en kväll och mötte en kille vi kände som hade med sig en kompis, en tunn liten kille som vi inte sett förut. De hade tankat bra och sluddrade för fullt. Vi fortsatte åt vårt håll och de gick åt ett annat. Dagen efter fick vi reda på att kompisen, den lilla killen somnat ute i snön och eftersom han dessutom hade hjärtfel och en stor mängd alkohol i blodet så dog han, ensam.
Ett ögonblick: Min äldsta dotters födelse: Efter en lång förlossning kommer en vacker fin bebis ut ur min kropp och barnmorskan virar snabbt och vant bort navelsträngen som slingrat sig runt halsen på bebisen. Blixtsnabbt lägger hon upp barnet på mitt bröst förbi min mage. Jag känner värmen från den lilla kroppen, ögonen öppnas och de är intensivt blå. Doften av fostervatten, doften av liv fyller mig. Vilken värme, vilken känsla!
