susannelundin

Julkänslan smyger sig på…

Ja, så står en liten trälåda på mitt köksbord med hyacinter och i fönstret står amaryllisen, en röd till de vita gardinerna. På gardinerna sitter två röda rosetter på varje längd och i fönstret står två adventsstjärnor på fot…Ja, det känns så där lagom mycket jul. I morse var jag till kyrkan och tittade på luciatåget och fick lyssna på lite luciasånger. En fin tradition, något som finns med i hjärtat genom livet.

 

Bakning var det i helgen som gick, det mesta avverkades på en gång. Lussekatter, pepparkakor, brysselkex, schackrutor, mjuk pepparkaka och knäck. Kvar att göra biskvier och ja, kanske ett par kaksorter till…Ja, just hade beställning på lakriskola också…Hm, bakningsläget under kontroll! Julklappsläget är däremot inte under kontroll, Aaaahhh, vad ska man ge för något? Lättare till vissa, men mycket svårt till andra…Fantasin tryter…

Ja, vi jular vidare!!!

I dag besökte jag kyrkan för att delta i en gudstjänst. Ja, detta ingår i religionspskykologin om nu någon skulle fundera över mitt besök. Jag ska alltså skriva ihop en rapport som har utgångspunkt i fenomenologiskt perspektiv. Ja,ja det kan inte roa många att läsa om detta, så nu övergår jag till själva besöket. Det var en familjegudstjänt och kyrkans miniorer, barnkören sjöng. Den härliga kraft fri från förlägenhet är helt underbar som de små barnen ännu har. De tar liksom i och sjunger med full tillit till sin egen förmåga, något som dalar när tonåren närmar sig och man jämför sig med andra hela tiden. Vackert var det och en hög julkänsla infann sig snabbt.

Jag kan nog inte hjälpa det, men en känsla av andlighet fyller mig när jag går in i en kyrka. Det är något med tiden, att tiden är så lång, så ofantlig och vi så ofantligt små, att tända ett ljus ägna en tanke åt de döda, känna närheten i det andliga rummet som kyrkan utgör, fyller mig med förtröstan. Hm, om någon undrar kan jag säga att jag är inte döpt, inte konfimerad, men tillhör Svenska kyrkan och har inte funderat på att lämna den. I bland behöver jag den tröst som kyrkorummet ger mig.
Frid vare med er goa systrar (bröder?)!

Jag är barnsligt förtjust i julen! Inte i julafton utan allt innan. Första advent med ljusstakar och adventsstjärnor i fönstren. Mossa i adventsskålar, julgardiner och belysningar so plockas fram. Den ena utebelysningen snyggare, häftigare, fulare än den andra. Ahh, att få vara den som smyger runt på hundpromenader i kvarteren och värdera utedekorationerna...Ett billigt kostnadsfritt nöje! (Jo, man är väl lättroad antar jag). Själv för egen del så är ju det där med belysning ett gissel. Har aldrig haft en belysning som hållt längre än två säsonger förutom den vanliga hederliga utegransbelysningen. Så det är slut med extra vaganta utsmyckningar utomhus för min del! Jag tycker dock att ni alla andra ska fortsätta för ja, det är så fint och juligt...

Jag älskar den röda färgen på dukar och gardiner, röda rosetter och vackra julkulor att hänga upp...Julfika med kusar och pepparkakor, glögg med mandel och russin. Helt underbart! Smusslandet med inköpslistor och gömda paket...
Juliga hälsningar till alla!