Ett utkast
Hm, jag kan i bland roa mig med lite skrivning...Lite små utkast till inledningar, någon dikt i bland, några bra meningar med starka ord, udda ord, gamla ord eller diaktala ord kan också formuleras och lagras...I huvudet oftast...Ord är makt!
Egentligen förstod jag aldrig vad som hände. Jag hade aldrig sett honom förut, aldrig lagt märke till hans släpande steg fast han måste ha passerat bara några meter ifrån mig. Kanske hade jag till och med tagit betalt av honom när jag suttit i kassan på biografen. Kanske endast en sedel hade skilt våra händer åt. En kväll, en speciell kväll kom han mycket närmare mig än jag någonsin velat.
Anna fumlade med den stora nyckelknippan. Efter några tafatta försök fick hon tag i rätt nyckel och vred om låset på dörren. När Anna vände sig om för att gå ut slog kyrkklockan kvart i tolv. Luften var kall och kastanjerna efter åkanten hade fällt sina blad för vintern och stod nu med kala mörka kronor. Med snabba steg styrde hon runt hörnet förbi fiket och tvekade en kort sekund innan hon tog gångvägen in mot slottsparken. Det var mörkret, det dunkla, de stora trädens siluetter i parken som fått henne att tveka, men tidsvinsten fick henne att fortsätta. När hon närmade sig granhäcken halvvägs inne i parken småsprang hon fram och andades ytligt som ett förskrämt djur. Rädslan satt i hennes kropp och hon banade framåt och han inte väja för den mörka gestalt som frigjorde sig ur häcken och spärrade hennes väg…(här får din fantasi fortsätta...)
Tack för din fråga, mamsilutten!
Kan du inte blogga lite nudå? :)
