susannelundin

Det behöver inte alltid vara stora händelser i ens liv som gör att man mår lite bättre. Det är klart, för att överhuvudtaget veta hur det är att må bättre än dåligt måste man må dåligt ibland... Jag hämtar mycket kraft från naturen och den kan få mig att må bättre…

Jag stod i värmen på havsstranden och vinden brisade lätt. Vattnet var klart och turkost och jag tänkte att detta måste jag minnas i vinter när kylan letar sig in i huset genom dess gamla gistna fasad och elden sprakar i den gamla kokspisen i köket. Åh, visst längtar jag igen och när jag sluter ögonen kan jag känna solens strålar på min kropp, hur de värmer mig, palmerna vajar, vattnet kluckar, glada människor, lekande barn, sand som silas mellan tårna, snäckorna, havets hemligheter.

Så går jag och hundarna i kanten av hygget, snart är vi uppe vid vägen som går långt in i skogen. Vi går den en liten bit och viker sedan av mot vänster. Vägen får lutning och den ökar successivt. Sikten blir friare ju högre upp vi kommer och när vi når toppen på berget blir sjöarna till speglar och lövträdens höstlöv reflekteras i sjöarnas speglar och andra berg tornar upp sig med tätt granbuskage och kala klipphyllor.

Det är vårkväll och jag tar på mig stövlarna och går mot sjön. Ännu är det snö kvar och är man inte på sin vakt kan man bli rejält blöt om foten far ner i ett hålrum i snön. Långt ut på isen sitter fyra-fem mörka siluetter. I kikaren tittar jag på de ståtliga fåglarna när de rör sina stora vingar upp och ner samtidigt som de basunerar ut våren. Isen har släppt från kanten i söderläge, men i norr ligger den stadigt förankrad med land. Doften är rå och kylan smyger sig på när solen går ner i granskogen.