susannelundin

Detta kan gälla små vardagliga saker som stora världsliga problem.

En liten sak som irriterar och har följt mig genom åren är att ingen i familjen vet hur man byter ut en tom toarulle i avsedd hållare. Ändå har vi den enklaste konstruktionen med en pinne som man lyfter upp och lägger tillbaka. Alltså ingen krånglig tvåhandsfattning med lock och hård fjäder för det kan jag förstå att det kan bli väldigt besvärligt att byta toarulle när det behövs. I bland är det till och med så illa att pinne och toarulle ligger på golvet bara sådär!!!

Ett annat litet irritationsmoment är en lämnad hög med brödsmulor som man ska behöva lägga armen i vid bordet. Lika illa tycker jag om en kletig arbetsbänk där det är smör, bröd och annat klet på. Tycker även att en skitig diskho är äcklig, Likaså ett skitigt handfat och för att inte säga en toalettstol som någon använt och haft sprakaralla på; Urk och fy!!!  Ja, nu kan jag verka som att det endast är hygieniska saker som irriterar mig, men se så är det inte!

Jag hatar orangea kuvert som kommer i brevlådan och vill tala om min pension. Det låter så vackert att man ska välja sitt sparande. Oj, oj staten, bestäm! Jag vill inte bry mig! Varför engagera sig i pensionsförsäkringar? ”Tänk på framtiden”, bla, bla, inte blir det något mer i slutänden, bara vad vi inbillas att tro! Hatar också allt som inte går att jämföra för att de räknar olika. Den fria och BILLIGARE marknaden, avreglerade elmarknaden. Oj, oj vad billigt det blev och vilken prispress de har bolagen!!! Är det någon som tjänat på detta förutom bolagen själva?

Ja, så kommer vi till de stora världsliga problemen då. Något jag ofta funderar över är de olika villkor vi människor har i våra liv. Kalla mig synisk den som vill, men vi människor är inte lika mycket värda. Våra liv värderas utifrån var vi föds. Håller vi oss nationellt så upprör det mig att vi inte kan ta bättre hand om sjukskrivna och att vi inte kan se till att ungdomar har en meningsfull vardag efter gymnasiet. Varför ska sjukskrivna känna dåligt samvete för att de är sjuka?, varför ska vi ha ungdomar som ska sitta hemma i stället för att få någon ingång till arbetsmarknaden?  Det upprör mig att vi inte kraftfullare kan ta hand om ungdomar med missbruksproblem och att vi inte kan ta hand om våra hemlösa. Vi är ett rikt land, vi borde kunna ta hand och värna om dem som behöver det.

Ser vi globalt kan man konstatera att våra liv är olika mycket värda. Har du råd att betala för exempelvis bromsmedicin mot AIDS då kan du få den, men kan du inte betala det höga priset får du inte heller någon medicin då får du faktiskt dö. Medicinen kostar inte så mycket i tillverkning, men det ska tjänas på allt. Detta innebär att en fattig Sydafrikan med AIDS inte har samma rätt att leva som jag, synisk och sant! Mitt och ditt liv är ju på intet sätt värt något mer än någon annans liv…Det utnyttjande som sker av fattiga länder är också något som berör och upprör mig. Vi använder dess naturtillgångar och lämnar ofta platser utan något ansvar att återställa eller återgälda. För mig har alltid solidaritet varit viktig, men i dagens samhälle är det tabu eftersom vi ska sträva efter den egna individens val, från solidaritet till individualism.