Ett utkast
Hm, jag kan i bland roa mig med lite skrivning...Lite små utkast till inledningar, någon dikt i bland, några bra meningar med starka ord, udda ord, gamla ord eller diaktala ord kan också formuleras och lagras...I huvudet oftast...Ord är makt!
Egentligen förstod jag aldrig vad som hände. Jag hade aldrig sett honom förut, aldrig lagt märke till hans släpande steg fast han måste ha passerat bara några meter ifrån mig. Kanske hade jag till och med tagit betalt av honom när jag suttit i kassan på biografen. Kanske endast en sedel hade skilt våra händer åt. En kväll, en speciell kväll kom han mycket närmare mig än jag någonsin velat.
Anna fumlade med den stora nyckelknippan. Efter några tafatta försök fick hon tag i rätt nyckel och vred om låset på dörren. När Anna vände sig om för att gå ut slog kyrkklockan kvart i tolv. Luften var kall och kastanjerna efter åkanten hade fällt sina blad för vintern och stod nu med kala mörka kronor. Med snabba steg styrde hon runt hörnet förbi fiket och tvekade en kort sekund innan hon tog gångvägen in mot slottsparken. Det var mörkret, det dunkla, de stora trädens siluetter i parken som fått henne att tveka, men tidsvinsten fick henne att fortsätta. När hon närmade sig granhäcken halvvägs inne i parken småsprang hon fram och andades ytligt som ett förskrämt djur. Rädslan satt i hennes kropp och hon banade framåt och han inte väja för den mörka gestalt som frigjorde sig ur häcken och spärrade hennes väg…(här får din fantasi fortsätta...)
Drömtydning
En bisarr, märklig dröm drabbade mig strax innan det var dags att släpa sig ur sängen för någon dag sedan. Jag befann mig i ett rum, tja, ett enklare rum i en uthusliknade byggnad. Det var ett stort tvättrum med dass mot innerväggen och tvättfat mot yttervägen nära dörren. Jag var inte ensam i detta rum, utan det fanns andra diffusa personer runt mig. Hur som helst så irriterade en liten figur mig otroligt mycket genom att fara omkring och smånypas i benen. Trots tillsägelser slutar inte den lilla figuren som var som en blandning mellan seriefigur och barn att sluta nypas. När så figuren gömmer sig bakom dassen för att fortsätta irritera alla genom att nypas när någon satte sig ner, blev måttet rågat. Jag tog tag i den lilla figuren trots att den duckade undan nöp jag tag i hatten som satt fast i huvudet och fick upp det lilla barnet (till storlek)/seriefiguren (till utseende). Konsistensen på denna lilla figuren som hade en skepnad av att vara pojke var geléartad och han slipprade mellan mina fingrar som den slime som finns på burk att köpa.
Jag ville dock få ut figuren ur rummet och en kvinna tog tag och föste ut honom. Han slet sig , grinade och ville in igen. Nej, sa kvinnan. När jag såg den olycklige varelsen så sa jag: Lät han komma in igen. Han känner väl inte till något annat. Nej sa kvinnan han ska härifrån. Så vaknade jag med dåligt samvete över en ledsen geléartat seriebarn med en seglarjacka och en liten hatt som grisarna i Stora stygga vargen brukar ha. Hur kan man vara så hjärtlös? Ja, jag var svettig när jag vaknade och kände mig olustig.
Gråa dagar
Det är märkligt vad gråa dagarna är. Frågar du vad jag gjorde förra veckan på exempelvis onsdag så vet jag faktiskt inte alls vad som hände den dagen.
Det är med möda man plockar fram januaridagarna. De ligger något grått töcken av obetydelse över hela månaden. Plånboken är tunn, vädret ofta tufft och mörkret kommer tidigt innan man har hunnit slutat arbetet för dagen. Egentligen skulle hela månaden behöva livas upp med något glatt, kanske det är dags för en ny ritual där vi firar januari? Frågan är vem som ska firas och varför…
Kanske vi skulle kunna fira kung Bore? Färgerna för firandet bör vara grått med inslag av en kall blå nyans, små fula plastfigurer föreställande Bore kan tillverkas i Korea och de ska vara mjuka över magen så man kan trycka till och få dockan att blåsa ut ett vindsliknande ljud genom munnen. Förstås är dockan klädd i grått och blått och har ett ansiktsuttryck som inte är allt för gulligt, utan blicken ska vara kall och hård som en nordanvind i januari.
Maten bör inte vara så överdådig, utan gärna lite halvtråkig konserverad som hela månaden är i sig. En liten torr fiskrätt med en sås som är smaksatt med citron. Efterrätt skulle kunna vara någon otäck form av pudding, typ brödpudding. Drycken skulle väl vara av mjöd och inte vara allt för god. Ja, maten ska väl vara lite som ett straff för allt frosseri som julen erbjöd och lika tråkig som januari...
Hm, jag ska fundera vidare…
